Min brorsa är i toxic relation

Hej! Vet inte iaf detta ämne är relevant till denna jour, men vet inte vart annars jag ska vända mig med denna orolighet jag har. Min brorsa (för enkelhetens skulle kallar vi honom Arne) är 23 år och har alltid lyckats bli ihop men värsta tänkbara tjejer. Hans nuvarande flickvän (vi säger Jenny) verkade allt bra med. Dem verka ta fram det bästa i varandra och trivdes ihop. Men detta förändrades fort. Dem har varit ihop i över ett år, och allt gick väldigt fort. Dem träffades, gick på dejt, ännu en dejt, och en till... Han flyttade mer eller mindre ihop med henne efter bara några veckor. Redan här tyckte jag att det gick lite väl snabbt, men sa inget, eftersom Arne verkade glad. Dessa "red flags" blev allt fler. Det började med lätta saker, så som att Jennie skämtade med honom på ett sätt som var drygt, till värre saker, såsom att förminska honom, tala om vilka brister han hade och ständigt försöka "vara bättre" än honom. Första gångerna som båda var hemma hos mina föräldrar på besök verkade det relativt lugnt. Arne snackade på som vanligt, hade ett stabilt jobb och verkade lycklig. Men ju mer dem besökte, desto tystare blev han, mer "kuvad" liksom. Sedan dem blev ihop har min brorsa förändrats, han är mer introvert och inte lika självsäker, han har slutat träffa sina vänner och de fritidsintressen han hade tidigare har han slutat med. Det är alltid Jenny som pratar, och hon pratar MYCKET. Allt hon gör är "heeeelt fantastiskt!" och hon gör "inga fel", medan hon klankar ner på allt min brorsa åstadkommit och berättar allt han inte kan. Arne har ett hetsigt humör och Jenny verkar alltid lyckas trigga fram hans dåliga humör. Tappat räkningen på hur många gånger som dem bråkat i tex bilen medan jag suttit i baksätet. Oftast är det något som hon säger som får Arne att lacka till, och sen försvara sig själv. När han gör det är Jenny snabb med att krydda på "varför är du så arg?" "lugna ner dig!" eller bara ser skrockfull ut, vilket gör honom ännu mer irriterad, då han faktiskt bara försöker försvara sig, men inte blir lyssnad på. Jag och Jenny blev ganska bra vänner och hade liknande intresse. När hon och min brorsa var på besök kunde vi två sitta o snacka. Oftast ledde detta till att hon berättade saker om Arne, tex om att "hans vänner är sjuka i huvet", om hans psykiska hälsa etc etc... Hon frågade även mig saker, vilket jag nu i efterhand inser inte var rätt. Det kunde tex vara frågor om vad mina föräldrar tyckte om henne, frågade saker om min brorsa osv. Arne har inte så många vänner, men i samma veva som han blev ihop med Jenny, hängde han i en kompisgrupp. När han flyttade ihop med Jenny så spenderade han mindre tid med sina vänner, tills dem tillslut tröttnade på att han, pga en tjej, aldrig hörde av sig till dem. Jenny kunde sitta jättelänge och snacka skit om Arnes vänner, och hon har t.om sagt att det var hennes "förtjänst" att min brorsa inte längre är vän med dem. Han har somsagt inte mycket vänner, det här gänget, som han mådde bra av att umgås med, slutade han träffa. Han umgås bara med Jenny, hennes familj och HENNES vänner. Arne var bra vän med våran farfar förut och dem satt ofta och pratade om allt mellan himmel och jord, men honom har han också "glömt bort". Oss hälsar dem inte på ofta, och när Arne kommer på besök är det bara korta stunder, med ursäkter såsom "Jenny slutar tidigt idag", "jag måste hjälpa henne med det här". Om han är på besök hos, keep in mind, sin EGNA familj under längre tid, så brukar hon ringa honom för att snacka. Kanske inget konstigt det, men pga det andra jag berättat är även detta en röd flagga. Arne hade ett jobb han trivdes bra med, jobbade heltid och allt, tills, suprise, Jenny började tala illa om hans chef, styrlesen och arbetsplatsen. Först så försvarade Arne sitt jobb osv, men Jennys kritik blev tillslut det enda som hon pratade om. Varje tillfälle hon fick (när jag tex var med dem), så pratade hon om hans arbetsplats. Arne blev så klart mer och mer skeptisk och ifrågasatte chefen själv och det slutade med att han slutade och blev arbetslös. Han har drömmar om att bli arkitekt och brinner för det, och läste t.om en onlinekurs i det innan han flytta hemifrån. Men den här drömmen "glömde" han efter Jenny. Hon var skeptisk till det, och Arne pluggar nu till elektriker. Absolut inget fel med det, förutom att han ALDRIG viljat jobba med det tidigare, och han verkar inte tycka det är särskilt kul. Har är fortfarande intresserad av arkitektur, men det är inget han nämner längre, typ som han helt släppt det. Jenny hånar också Arnes förmågor inom elektronik, trots att det är vad han utbildar sig till... Dessutom gillar Arne att gå på gymmet, vara ute i skogen och åka båt. Men inget av detta har han gjort på länge. När han väl utför sina intressen så är det bara under en kort stund, tills Jenny blir uttråkad och himlar med ögonen åt min brorsas entusiasm. Han har helt enkel förändrats. Dem har även skaffat en hund tillsammans nu. Arne har aldrig viljat ha en hund, eftersom dem kräver stort ansvar. Dessutom vill han kunna jobba eller plugga heltid, vilket blir svårt med en valp hemma. Min brorsa är inte alls stresstålig, och den hund dem skaffar är vild, skäller mycket osv. Det var hon som ville ha hunden, men Arne är den som är ute och går med den, håller den sällskap och försöker disciplinera den. Han är sönderstressad pga hunden, och han har varit utbränd förut, vilket känns som det skulle kunna hända igen. Nu har dem liksom ännu en anledning att stanna hemma, ej besöka vän eller familj osv, pga valpen. Min pappa är hundallergiker, så dem kan inte ha hit hunden, dessutom har vi en kanin. Därför kan Arne inte besöka oss länge, när han väl är här, eftersom han måste hem till hunden. Gud så mycket jag skrivit, inser jag nu. Anyways, till den sista röda flaggan (tror jag, dem är många) Min familj är väldigt traditionsbunden när det kommer till högtider, likaså är min brorsa. Arne och Jenny bor i en liten större lägenhet tillsammans, och båda gillar julen. Dem har snackat lite fram och tillbaka om hur dem ska göra på jul, och nu har dem kommit fram till att dem ska spendera julen med Jennys familj. Hos hennes släktingar kan hunden va, så det går ju. Men hos oss? Såklart inte. Dem kan alltså inte dela på sig ens en dag. Man kan ju tycka att hon kan fira jul med sin familj, och han med sin, såsom dem gjorde innan de blev ihop. Men nej. Skulle förstå iaf det var så att dem hade barn tillsammans och inte ville dela sig, men nu är dem båda ungdomar och har inte varit ihop så länge, så det borde vara fine att vara ifrån varandra en dag. Arne lät upprörd över att inte kunna vara hemma på jul, och jag försökte snacka allvar med honom. Han pratade med Jenny, och idag var dem förbi här en sväng medan bara pappa var hemma. Då hade dem alltså redan nu bestämt att min brorsa INTE kan vara med oss på jul, för dem ska vara hos henne. Det fanns inget utrymme för ifrågasättning, och hon var väldigt bestämd. Arne ska vara med vår familj under juldagen, vilket inte Jenny gillade. Han ville vara här hela dagen, då vi har våra traditioner, men gissa vad? Det fick han inte! FICK INTE. Han får alltså inte vara med sin egna familj under julen. Han försökte tydligen ifrågasätta, sa pappa, men tystades snabbt ner av Jenny. Hon blev nästan arg på Arne när han sa att hon kunde fira med sin familj, så han kunde fira med oss. Nu vet jag fan hur det blir. Börjar nu blir riktigt jävla orolig för min brorsa. Han har förändrats så mycket senaste tiden och är så kuvad och osäker. Han har haft otur med tjejer förut, och är väldigt "lättmanipulerad" och rädd för att vara ensam. Han har autism, vilket jag också har, så jag kan relatera till hans sätt att agera och hantera situationer. Har själv haft toxic relationer (dock inte kärlek utan vänskapsrelationer då) och är bra på att identifiera när något inte känns rätt. Därför förstår jag att det är svårt att inse Om det är något som en kompis, eller i detta fall Jenny har sagt, så inser han det först när vi nämner det till honom. Det här börjar bli rikigt frustrerande. Jag saknar min storebror. Han har knappt tid/får inte träffa mig eller våra föräldrar längre. Jenny är oftast med när han och jag hänger. Behöver verkligen tips på hur man hanterar en sånhär situation som familj till den som är i en toxic relation. Jag är väldigt bra på att överdriva och oroar mig mycket och behöver veta vad ni tycker. Låter allt det här lika illa som jag och mina föräldrar tycker? Eller överanalyserar jag detta? Vet att det kan va svårt att säga, men ändå... Behöver få lite perspektiv innan jag agerar liksom. Vad fan ska jag göra? Vill inte förstöra min relation med min brorsa, och om jag gör det på fel sätt kommer han bli arg. Dessutom är ju Jenny som hon är, och är rädd att hon skulle kunna vända min egna brorsa mot mig och mina föräldrar. Hon har redan fått honom att ogilla dem personer han var vän med förut, och känns liksom som man måste gå på tå runt Jenny, hon känns liksom lömsk. Hur ska man hantera detta? Hur ska jag prata med Arne om det? Kan jag som lillasyster göra något för att hjälpa min bror innan det går för långt? Vart kan man vända sig med den här oron? Är öppen för ALLA tips jag kan få, stora som små! Sorry för så lång text, men behövde verkligen lätta på hjärtat. Tack för ni tog er tid att läsa. Mvh <3