Hej,
Du är modig och stark som skriver till oss<3
Du är rädd för vad som kan hända om dina föräldrar får veta att du har pojkvän och att ni har haft sex. Jag hoppas att jag förstått dig rätt.
Du bestämmer vem du ska ha sex med och du behöver inte berätta för dina föräldrar. Vem du har sex med är din ensak. Ingen kan se på din kropp om du har haft sex eller inte, det är helt omöjligt. Så länge du mår bra och du har sex för att du själv och din partner vill det, behöver du inte berätta eller prata med dina föräldrar om det.
Föräldrar kan vara väldigt strikta och ställa krav på en som känns jobbiga. Men föräldrar får inte göra vad de vill. Barnkonventionen är något du kan falla tillbaka på. Du har enligt barnkonventionen rätt att må bra och rätt till fritid exempelvis. Dina föräldrar kan bestämma om mycket. De kan bestämma över vilka tider du ska vara hemma, hur mycket pengar du ska få eller vilka traditioner som är viktiga för familjen. Men om du mår så dåligt att du inte vill leva längre, och om du kontrolleras av din bror behöver dina föräldrar tänka om. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.
Föräldrar får inte straffa eller skuldbelägga sina barn för beteenden som är helt lagliga och inte heller begränsa sina barns mänskliga rättigheter. De ska hjälpa, vägleda och stötta dig, inte ge dig skuldkänslor.
Har du någon vän som är i samma eller liknande sits som du? Kanske någon bekant som löst sin situation på ett bra sätt? Hör dig för bland vänner du litar på och få tips. Många föräldrar vågar inte ändra sina beteenden förrän de ser att andra föräldrar gjort det. Precis som du är rädd och känner skam, kan dina föräldrar vara rädda. Rädsla kan spricka av att prata om den.
Ett första steg kan vara att prata med en vuxen om det. Finns det någon vuxen du litar på och som kan stötta och hjälpa dig? En kurator eller lärare kanske? Förutom kuratorn på skolan så kan du även få hjälp via ungdomsmottagningen, där arbetar det kuratorer som kan hjälpa dig med att komma vidare. Det finns mycket hjälp att få och tänker att det kan vara skönt för dig att inte vara själv i allt detta.
Det finns mycket hjälp att få och tänker att det kan vara skönt för dig att inte vara själv i allt detta. Du kan även ringa socialen i din kommun utan att berätta vad du heter, dvs du är anonym, och ställa frågor kring vilket stöd de kan erbjuda just dig utifrån din situation. Vi på tjejjouren kan också vara där för dig om du vill kontakta Socialtjänsten. Viktigt att tänka på om du vill vara anonym är att du inte börjar samtalet med att berätta ditt namn när du ringer dit. När du väl har bestämt dig att du vill ha hjälp så kan du inte längre vara anonym.
Har du provat att prata med dina föräldrar om din brors beteende? Kanske skulle det bli lättare för dig om din bror slutade bete sig som din övervakare. Om dina föräldrar får veta hur du mår på grund av hans beteende, kanske det blir en väckarklocka för dem. Ibland kan det vara svårt att prata, du kan då prova att skriva ett brev.
Det finns också kvinnojourer (föreningar bestående av kvinnor som stöttar kvinnor) som är specialiserade på att hjälpa tjejer som är utsatta för våld i hederns namn:
http://www.terrafem.org/vi-kan-stodja-dig
Som jag beskrivit tidigare så är du väldigt stark och modig som vågar prata om detta. Det är inte alltid lätt<3 Du förtjänar att må bra. Du är alltid välkommen att höra av dig till oss via frågelådan, chatt eller telefon om du vill fortsätta prata om detta eller prata om något helt annat.
Systerliga hälsningar,