Förvirrad, 16 år
Hej, tack för att du vänder dig till oss med din fundering! <3
Du skriver att du är en 16-årig tjej som känner dig lite förvirrad just nu. Du berättar att du började träffa en populär kille i din klass. Du beskriver att han vid flera tillfälle ombett dig utföra sexuella aktiviteter, och när du sa ifrån så uttryckte han besvikelse som fick dig att göra det han ville att du skulle göra trots att du inte ville. Du beskriver även att han på en fest bett dig att utföra oralsex på honom, där du också sagt att du inte ville men där han tjatat så mycket att du till slut utförde oralsex trots att du själv inte ville. Efter detta har killen brutit kontakten med dig på grund av att hans kompisar har fått reda på att ni träffats.
Först av allt vill jag bara skriva att det är jättebra och modigt att du vänder dig till oss med dina funderingar kring det du har varit igenom. Du beskriver vid flertal tillfällen att den här killen har bett dig utföra sexuella handlingar där du inte har velat och sagt nej, men där ditt nej inte har respekterats av den här killen. Det här är inte okej. Har du hört talas om Samtyckeslagen? Enligt den så ska allt sex och sexuella aktiviteter vara frivilligt, vilket innebär att båda parterna måste samtycka genom att uttrycka att den vill vara intima på det sättet till varandra. Att du har sagt nej är ett sätt att visa att du inte samtycker och inte vill ta den här killen på kuken eller suga av honom. Man kan inte heller tjata sig till ett samtycke eller i ett försök att ge någon dåligt samvete få ett samtycke. Ett nej är ett nej, och det ska också respekteras.
Du uttrycker också att du "bara kunde gått därifrån", vilket heller inte riktigt stämmer. Ibland är det inte så lätt för oss att bara resa oss upp och gå från en jobbig situation, och detta kan bero på många olika saker. Du skriver exempelvis att du var orolig för att förlora honom om du inte gjorde som han sa och att han hade kontroll över dig, detta kan göra att det blir svårt för oss att avlägsna oss själva från en jobbig situation. Även tidigare erfarenheter kan göra att det blir svårt för oss att agera fysiskt i sådana situationer. Det kan också handla om en krisreaktion, har du hört talas om det tidigare? När vi utsätts för situationer där kroppen reagerar på kris så kan vi inte styra våra reaktioner. Vissa reagerar med att slåss eller streta emot ("fight"), fly eller avlägsna sig från situationen ("flight") eller fryser till och blir handlingsförlamad ("freeze"). Detta är som sagt reaktioner vi inte kan styra över, utan är ett sätt för kroppen att skydda oss från jobbiga situationer. Jag tycker alltså inte att du ska klandra dig själv för att du inte bara reste dig upp och gick, det är lättare sagt än gjort i sådana situationer.
Du skriver också att du mår dåligt kring det som har skett, dels saknaden för honom men även att du mår dåligt kring de händelser som han har utsatt dig för. Du skriver att många säger till dig att det som skett inte är ditt fel, vilket stämmer. Skulden för de situationer du beskriver ligger helt hos honom och du ska inte behöva känna dåligt samvete för vad du gjort när han tjatat sig till olika sexuella aktiviteter.
Ibland går dock inte inte vårt hjärta i linje med vår hjärna. Vi kan alltså rent logiskt förstå att det vi har blivit utsatta för inte är okej, att en person inte är bra för oss och att vi inte egentligen borde må dåligt för något. MEN trots det så känns det i hjärtat, vi mår dåligt och kan inte sluta älta det som skulle kunna ha blivit. Det låter ändå som att du förstår att den här killen inte var en bra kille för dig och att han har utsatt dig för situationer som du mår dåligt över. Du förtjänar att du vara med någon som respekterar dig och dina åsikter, och som inte kontrollerar och utövar makt över dig.
Så hur går man vidare och börjar må bra igen? Att skriva såsom du gör nu är ett sätt att bearbeta det som skett, men även att prata med kompisar är ett sätt att bearbeta det som skett. Du kan även chatta med en volontär från en tjejjour för att bearbeta det du har varit med om! Ibland behöver man också hjälp av professionella för att kunna gå vidare, exempelvis en skolkurator eller en kurator/psykolog på en Ungdomsmottagning. Viktigt är också att ge det tid. Att bearbeta och gå vidare tar tid, och är inget som sker på en vecka. Du får känna av lite själv vad du tror att det är du behöver göra för att du ska kunna må så bra som möjligt.
Jag vill avsluta med att skriva att du är supermodig som har skrivit till oss för att berätta om det du har varit med om. Men vill även åter igen påminna dig om att skulden inte ligger hos dig, utan hos den andra parten. Jag hoppas att mitt svar kunde hjälpa dig något, annars är du välkommen att skriva en ny fråga eller chatta med någon av våra volontärer! <3
Roks Tjejjourer
Kategorier: Fysiskt våld, Kroppen, Reaktioner vid våld, Uppleva våld