Vad är det som jag upplever i min relation?

Jag har haft en fantastisk relation med min pojkvän av snart 4 år. När jag träffade honom var jag mådde jag dåligt och vi båda har utvecklats otroligt mycket. Idag bor vi i en lägenhet i stan som vi älskar och vi båda pluggar på våra drömutbildningar. Vi reser ofta och delar intresse för att gå på musik event. Vi har även en fin katt som vi älskar. Min kille är diagnostiserad med OCD sen långt tillbaka. Han har alltså upplevt mycket tvångstankar i vårt förhållande. Det började visa sig tidigt när vi var ute och hade druckit. Han kunde säga massa elaka saker om mig som jag gjort som jag inte kunde förstå eller kände var sanna. Han kände sig alltid så skyldig efteråt och bad om ursäkt i flera dagar. Jag självklart förstod honom och förlät honom. Det var något som han hade svårt med och inte kunde kontrollera. Dock sa jag ofta att han borde söka hjälp för det. Vi hade väldigt ofta sex i början, vilket jag tyckte om. Men några månader in kände jag att jag uppskattade det lite mindre när det var så ofta. Vi flyttade ihop första året vi blev tillsammans och sex varje dag blev vår vana. Det kändes hälsosamt ett tag för vi pratade alltid om vår dag efteråt och hittade på saker. Jag började känna att när jag kring min mens var jag mindre sugen (vilket är fullt normalt), det kunde han inte förstå. Jag blev alltid nervös när den skulle komma för vi bråkade alltid då, pga att jag sa nej. Något som jag förklarat är fel av honom, eftersom det får mig att bara ha sex för att undvika konflikt. För mig har sex utvecklats till något jag bara vill få överstökat för att dagen ska fortsätta och saker ska kännas ”bra”. Jag har upplevt tjatsex jätte många ggr och det är något han och jag är mycket medvetna om. Han är medveten om när han gör fel och försöker jobba på det. Men dessa saker är svåra att bara jobba på själv. För ett halvår sedan började jag universitetet och sedan dess har det vara fruktansvärt mellan oss. Det har varit bråk och sex känns som ett sätt han vill ha kontroll. Jag får ofta höra ”du säger alltid nej” och jag säger ”men jag får aldrig säga nej utan konflikt”. Han säger att jag får honom att känna sig oattraktiv (vilket jag inte tycker). Jag bara litar inte på honom längre med sex, jag känner mig som ett objekt och att jag är där för hans skull och inte min egen. Jag träffar knappt kompisar (träffar mest hans kompisar) men nu när jag börjat universitetet börjar jag umgås med folk där som jag gillar. Det tycker han inte om trots att han har fått träffa dom och gillar dom. Jag förstår att det känns läskigt för honom. Han började visar svartsjuka och kontroll, vilket han själv skäms över. Han ringde min mamma och berättade om sitt kontrollerande beteende och hur mycket han skämdes. Det skedde en incident nyligen som jag inte kunnat släppa. Jag hade ett vernissage som han kom på men min kompis var där och jag ville vara med henne ensam efter för att prata lite (träffar aldrig henne längre för han gillar inte att umgås med henne). När vi sedan va hemma (påverkade) kastade han en kudde på mig när jag satt i soffan, jag blev rädd och kröp iväg på golvet. Sen kastade han min dator i väggen och röjde ner allt i sin väg. Det var glas över hela golvet. Jag var orolig för katten och mina saker. Han drog även sönder ett ryggstöd på en stol. Jag tog han till sängen för att lugna ner honom och tysta ner honom inför grannarna. Han hamnade över mig och svingade knytnävarna fram och tillbaka som främst träffade mig i knäna men även bröstet och axeln, sedan lade han sig på mig och vad jag märkte sen, bet mig hårt i mitt bröst. Jag grät hysteriskt i både ”aj” och ”sluta”. Han gick inte att nå och även han grät hysteriskt (han har extremt sällan gråtit eller höjt sin röst i vårt förhållande). Jag insåg att denna man är utom kontroll och han är nästintill trasig. Har jag gjort honom på detta sätt?, någon som var ALLTID varit så snäll. Jag började skylla på mig själv. Jag börjar tänka tillbaka. Detta är inte första gången. Han puttade mig en gång i köket, jag slog huvudet lätt i köksbordet. Han kunde knappt förlåta sig själv över det. När någon våldsam man på TV dyker upp brukar han få ångest, om och om igen fråga ”är jag sådär???”. Kan detta beskrivas som OCD, för jag har sådan förståelse, eller vet han vad han gör och har noll kontroll? När jag träffade denna kompis en gång på fika tog jag inte upp min telefon för kände mig så skyldig att jag aldrig träffar henne längre. Då hade vi suttit på fika i nästan 4 timmar. Helt i chock när jag kollade på klockan men också av sms från honom att det är slut mellan oss. Jag kommer hem och han har lagt ALLA mina saker i en hög i hallen. Jag bröt ihop. Han bad sedan om ursäkt, även idag gör han det, ”det var tvångstankar”. Vilket det förmodligen var, men det känns fel att det alltid är tvångstankar och att jag ska hantera dom. Jag är rädd att lämna då jag skulle lämna katten jag älskar och lägenheten jag verkligen trivs i. Allt är hans, förutom mina saker som fyller lägenheten. Han bokar resor inför sommaren och skämmer bort mig med mat och dejter. Allt känns ”bra” nu. Men jag är rädd att detta kan ske igen för ”vi både ska ändras och förbättras” men jag vet inte vad jag ska ändra på hos mig. Det är mina känslor som talar att min uppmärksamhet styrs bort från honom. Jag är rädd att om jag inte tar en lägenhet snart missar jag min chans och han blir sådär arg igen. Mitt liv är så fantastiskt bra här, förutom med honom. Jag är rädd att jag är abused och kommer uppleva psykiska konsekvenser efter detta.