Men just nu har jag väldigt svårt att sova på nätterna jag vrider och vänder mig och har ångest och ångrar mig så mycket att jag inte gjorde något tidigare. Jag fick min mens vid 11-12 års åldern och sedan fick jag ätstörningen strax därefter. Nu har det gått 2-2,5 år redan sen dess. Jag har ännu inte fått tillbaka min mens och jag fortsätter med näringsdrycker för att återta vikt. Är nu snart 15 det känns väldigt jobbigt, jag är hela tiden rädd att jag aldrig ska få tillbaks mensen och att jag inte mognar så mycket ”som jag skulle gjort egentligen ” Längden är något jag även har panik över, just för att jag kanske skulle haft min växtspurt då fast under den perioden hade jag extrem undervikt så jag kanske inte växte så mycket som jag skulle gjort. Min pappa är 183, å mamma 180 så jag har långa gener. Känner mig så kort just nu…..
Jag gör ”forskning” och söker hela dagarna på internet om hur det är med växten. Och jag ser folk som växer efter ätstörningar och när dem är över 15 å uppåt, vilket känns bra! Jag försöker lugna ner mig själv och ge mig själv tid. Just för att kroppen ska stabilisera sig och växa längre. Jag kan bara inte sluta oroa mig dock, vet att man måste ge det tid men är så himla stressad. Stressen förvärrar allt också för jag har tappat en del hår. Men jag måste bara ge allt tid men jag kan bara inte sluta stressa. Känner mig så positiv ibland, att att kommer bli bra jag kommer bli lång, inget är försent men sen på kvällen raserar allt, precis när jag ska sova. Oftast. Vet inte vad jag ska göra för att sluta vara stressad .
Blir allt bättre?
Hej! Tack för att du vänder dig till oss med din fundering.
Du skriver att du är en 15-åring som tillfrisknar från din ätstörning. Du har på senaste börjat fundera kring när kroppen ska börja återhämta sig efter ätstörningen, såsom när du ska börja växa och när mensen ska komma tillbaka.
Först vill jag bara ge dig en stor eloge för de stegen du har lyckats ta i ditt tillfrisknande! Att tillfriskna från en ätstörning är inte en enkel nöt att knäcka, men det låter som att du har tagit stora kliv för att börja ta hand om dig själv och din kropp, vilket du verkligen borde var stolt över.
Du skriver att du har funderingar på när kroppen ska börja "komma ikapp" dig, genom att du börjar växa mer och att mensen kommer tillbaka. Du skriver också att du förstår att du måste ge det tid, vilket egentligen är det jag själv också kan skriva till dig. Det är viktigt att låta kroppen gå igenom det process som den går igenom just nu, och att låta kroppen återhämta sig i sin egen takt. Men detta är såklart lättare sagt än gjort. Du skriver att du oroar dig i princip konstant och blir uppstressad till den grad att du börjat tappa hår. Du skriver också särskilt att oron kommer innan du ska sova. Jag undrar om det är så att du har någon professionell du kan prata med om din oro? När man tillfrisknar från en ätstörning kan det vara bra att få prata med en professionell, såsom en skolkurator eller en kurator/psykolog på en Ungdomsmottagning. De kan hjälpa en att hantera oron och stressen du upplever och ge en olika strategier som kan vara bra att använda när en upplever oro och stress exempelvis på kvällen.
Du kan också själv fundera på vad du kan göra när du upplever stress och oro. För vissa hjälper det att ha olika strategier som en kan ta till när det känns jobbigt, det kan vara att skriva dagbok, ringa en vän, lyssna på musik du tycker om, kom på så många namn du kan på en viss bokstav, bada badkar, läs en bok, måla naglarna, rita/måla, utför olika andningsövningar (såsom "fyrkantsandning", sök på google för att läsa mer), mindfullnessövningar, städa ditt rum, lyssna på en poddcast, spänn en kroppsdel i taget i 10 sekunder, slappna av och spänn nästa kroppsdel och så vidare... Det finns helt enkelt många olika knep en kan ta till sig, och olika saker funkar olika bra för olika personer. Det gäller att hitta det som funkar för just dig själv! Strategierna är dels till för att bearbeta och få utlopp för oron, men också för att distrahera dig själv när det känns alldeles för jobbigt.
Jag tycker det låter som du kan kloka tankar och funderingar kring att du måste ge kroppen tid att återhämta sig, det är inget som sker på ett ögonblick utan är en process som kan ta flera år. Allt kommer bli bättre. <3 Jag hoppas att mitt svar kunde ge dig lite lugn och tankar på vad du själv kan göra för att må bra här och nu. Annars får du jättegärna skriva en ny fråga här eller chatta med en volontär i en tjejjour för att bolla dina tankar och funderingar!
Ta hand om dig! <3