Mitt förr förra (w) ex utsatte mig för mycket tjatsex vilket gav en del trauman.
Mitt senaste ex var första personen som jag berättade det för då det var väldigt jobbigt att ens acceptera att det hände.
I början av min senaste relation var han (A) väldigt försiktig och frågade hela tiden om samtycke, men bara några månader in i vår relation försvann det. Jag ville inte förstöra relationen så vågade inte säga ifrån så mycket.
Han kunde vecka mig mitt i natten för att han var kåt och jag vågade inte säga emot.
Några månader in i relationen så tog han strypa tag under sex utan att fråga så jag inte kunde andas.
Efter den gången var det norm. Jag sa flertal gånger att det var farlig och jag inte ville bli skadad eller skada honom. Någon som blev avvisat.
Han ville även ha samlag fast att andra var hemma (roomates) något som gjorde mig extremt obekväm. Jag vågade inte säga ifrån och gick i stort sätt alltid med på det. (Varannan dag i ett år) Kunde säga att jag inte ville och att jag är obekväm om folk hör men då satta han bara på musik.
Har nu i efterhand förstått att han även utsatt mig för anal våldtäckt. Det hände flertal gånger och gjorde fruktansvärt ont. Varje gång sa han att han råkade men tror inte på det längre.
Han blev tillsammans med en av våra ex roomates och min ex bästa vän (E) direkt efter att han gjorde slut med mig. Jag var extremt arg på dom både och försökte varna henne. Men ingen tror mig eftersom jag bara är arg för att jag blev dumpad.
Har pratat med en gemensam vän om mina upplevelser. Men A och (E) har sagt till vår vän grupp att jag sprider rycktes och det inte är sant.
Jag vet inte själv vad som är sant längre, om jag över reagerar och har dramatiserat saker som inte fanns pga mina tidigare upplevelser.
Borde jag behålla vänskapen med E och försöka förklara och förstå vad hon menar?
Borde jag prata med A om mina upplevelser direkt?
Hej!
Vad fint att du hör av dig och delar med dig om vad du har varit med om. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att du varit med om detta med dina ex, W och A. Det är vanligt att man får andra perspektiv på saker först efter man kommit ur en destruktiv relation. Det är då lättare att se objektivt på relationen, ex-partnern och olika situationer. När man är i den destruktiva relationen kan sådant som egentligen inte känns okej normaliseras, alltså bli en del av något vardagligt och normalt som inte ifrågasätts och där gränser successivt förflyttas. Det kan, som du skriver, vara väldigt svårt att acceptera att man har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Känslor av både skam och skuld är vanliga, trots att de egentligen inte är befogade, alltså bör de höra hemma hos den som utsätter och inte hos den som blir utsatt. Känslor som skam och skuld kan hindra i att berätta för andra vad man varit/är med om och kan leda till tankar om att man själv är en del av att det blivit så här, genom att inte säga nej eller gå med på den andres tjat.
Vad gäller tjatsex kan det ibland kan det vara obehagligare att neka till sex än att stå ut och ”ställa upp” och det är så tjatsex fungerar. Sex ska vara njutbart för båda parter, när partnern behandlar än som att deras känslor och behov är viktigare, kan det påverka den egna självbilden negativt och egenvärdet förminskas. Du ska aldrig behöva ”ställa upp” på sex för att någon annan vill det. För att två (eller fler) personer ska ha sex med varandra krävs samtycke. Alltså att båda parter sagt ja till handlingen, utan tvång, hot eller manipulation. Man har också när som helst under akten rätt att ta tillbaka sitt samtycke. Tjatsex är alltså sex utan samtycke vilket innebär ett sexuellt övergrepp. Du skriver att du har fått en del trauman efter att ha blivit utsatt för tjatsex, har du haft möjligheten att prata med någon om detta? Det finns hjälp att få <3
Du beskriver att början på relationen med A var bra och att han respekterade dina gränser, behov och din vilja. Men ganska snabbt förändrades detta. Du skriver att du inte vågade säga ifrån så mycket när han ville ha sex och inte du, vilket är en helt normal reaktion. Dels på grund av rädsla för vad konsekvenserna av ett ”nej” blir, som ett typ av försvar. Dels för att gränserna förskjuts och av rädsla för hur det ska påverka relationen. Vad gäller strypsex är det precis som du skriver farligt. Strypsex har blivit normaliserat på grund av porrindustrin. Den som stryper utövar våld och dessutom mot en sårbar kroppsdel där livsnödvändiga andnings- och talorgan sitter. Det finns inget säkert strypsex. Du beskriver att A kunde väcka dig mitt i natten och vilja ha sex och att du inte vågade säga emot, att han tog stryptag under sex utan att fråga och fortsatte göra detta vid upprepade tillfällen trots att du sagt att det är farligt och att du ej vill bli skadad. Dessutom respekterade han inte att du inte ville ha sex när andra var hemma. Detta som du beskriver är sexuella övergrepp/våldtäkt och samtycke saknas. Strypsex är även misshandel. Dessutom berättar du att han utsatt dig för anal våldtäkt vid flertalet tillfällen och att det gjorde fruktansvärt ont. Han ursäktade detta med att han ”råkade” men detta låter inte rimligt.
Vidare berättar du att han blev tillsammans med din fd bästa vän (E) direkt efter att ni gjorde slut. Det är förståeligt att detta gjorde dig arg och att du kände dig sviken. Du försökte varna E för vad A utsatt dig för och är kapabel till. Men du blir inte trodd eftersom E tror det är något du säger för att du är arg över att ha blivit lämnad. Hon har sagt till andra i vängruppen att du sprider rykten. Det är vanligt att tvivla på sig själv och sina egna upplevelser efter att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp och efter att inte ha blivit trodd när man berättat. Som vi skrev i början är det vanligt att få perspektiv på saker först när en relation tagit slut. Det låter som att du befunnit dig i en form av normaliseringsprocess i relationen med A, alltså att sådant man utsätts för som inte är okej uppfattas som normalt och gränserna successivt förskjuts. Relationen var bra och varm till en början för att sedan förvandlas till att innehålla allt mindre respekt och inslag av våld. Eftersom att en relation sällan bara är dålig är det vanligt att tvivla på sig själv och tänka att man överdriver eller överdramatiserar. Trots att det funnits bra delar så ursäktar eller försvarar inte detta att manipulera och utöva våld. Lita på dig själv, din magkänsla och dina egna upplevelser. Vi tror på dig.
Vad gäller dina sista frågor är de svåra att svara på. Det är helt upp till dig och det finns inte något direkt rätt eller fel i hur du väljer att hantera situationen. Gör det som känns bäst för dig. Kom dock ihåg att du inte har någon skyldighet att prata med A direkt om dina upplevelser och att du inte har något direkt ansvar för E, trots att det är fint att du vill hjälpa/varna henne för A. Det du kan göra (om du vill det) är att sträcka ut en hand och visa och berätta att du finns där om det någonsin skulle finnas någonting hon vill prata om. Det kan ju vara så att relationen dem emellan är bra i nuläget. Det kan även vara så att hon också befinner sig i en normaliseringsprocess. Kanske hade det varit hjälpsamt att bolla dessa frågor vidare med någon i din närhet som du litar på?
Det är vanligt att må dåligt efter att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Vill att du ska veta att det finns hjälp att få. Exempelvis kan du vända dig till Ungdomsmottagningen (det är lite olika åldersgränser beroende på var man bor i landet och går att kolla upp på hemsidan: UMO.se). Du kan även vända dig till din vårdcentral, där kan du få en samtalskontakt hos kurator eller så kan de remittera dig vidare till enheter mer specialiserade på området vid behov. Du kan även chatta med eller ringa till oss, du ser våra olika jourers öppettider på hemsidan.
Tack för att du delade med dig till oss om vad du varit med om. Vi tror på dig och finns här för dig. Tveka inte att höra av dig igen.
Ta hand om dig <3