Jag är en tjej på 16 år som känner sig sig lite väl förvirrad just nu och behöver lite vägledning.
I höstas så började en ganska populär kille i min klass prata med mig och vi började träffas lite utanför skolan. Först var det bara att vi tittade på filmer o snackade men nu i våras så ändrades saker. Vi började strula och jag tyckte det va mysigt. Tyckte det var så sjukt att han, som kunde få vem som, ville ha mig? En gång när vi träffades så ville han att jag skulle ta på hans kuk men jag ville inte. Jag sa nej flera gånger och han fortsatte fråga varför men accepterade inte någon anledning jag gav honom. Han sa saker som ”Jaja, om du ska va så då” och ”Meh så tråkig due” och han lät typ besviken på mig när han sa grejerna. Jag var väldigt rädd för att förlora honom och hans uppmärksamhet så tillslut så gav jag upp o gjorde det han ville. Efteråt mådde jag så sjukt dåligt, var så besviken på mig själv för att jag hade gjort det.
Några veckor senare hade vi en klassfest där det dracks alkohol. Under kvällens gång hade några tjejer i vår klass börjat prata om hur bra jag och han passade ihop, hur söta vi var tillsammans och sånt. De försökte under hela kvällen få ihop han och mig. I slutet av kvällen var det bara han och jag kvar uppe. Under en ganska lång stund så satt jag i hans knä och vi strulade. Efter ett tag frågade han om jag kunde suga av honom men jag sa nej. Nästan hela vår klass låg och sov lite längre bort och dessutom så ville jag bara inte. Han började med samma beteende som gången när han ville att jag skulle ta på honom, han frågade mig varför flera gånger men inget var bra nog. Jag reste mig upp och var på väg därifrån ett antal gånger men varje gång jag gick så sa han något med den där besvikna rösten och det gjorde att jag vände om. Jag höll på att säga emot honom i mer än en kvart och tillslut gav jag upp. Jag var så rädd för att han skulle tröttna på mig och sluta vara med mig om jag fortsatte säga nej. Så jag sög av honom och det var ingen trevlig upplevelse. Jag ville bara försvinna dagen efter, jag var så rädd för att folk skulle få veta och kände mig som värsta slampan.
Han bröt kontakten två dagar efter det hade hänt eftersom några av hans kompisar hade fått reda på det. Jag tror aldrig att jag gråtit så mycket i hela mitt liv, kände mig helt förstörd och att behöva se honom i skolan varje dag var tortyr. Att gå från hemliga leenden, blickar o annat till att inte ens existera var hemskt. Jag saknade honom så mycket och gör fortfarande det. Han hade så mycket makt över mig. Han kontrollerade allt jag gjorde, vad jag hade på mig, vad jag gjorde med mitt hår, hur jag pratade, vilka jag pratade med och mer. Känner mig så vilsen nu.
Många har sagt till mig att det som hände inte var mitt fel men jag kan inte hjälpa bli att känna att jag kunde gått därifrån. Han höll inte kvar mig fysiskt eller så. Och jag sa ju okej tillslut? Han tvingade ju mig inte egentligen?
Det känns bara som att jag förstört allt och allt är mitt fel.
Förstår inte heller varför jag mår så dåligt efter att jag gjort något sexuellt med honom? Jag vet ju att bara för att man gör något sexuellt så är man ingen ”slampa” och även om man gör mycket så betyder det inte att man är slampig? Men ändå känner jag mig så äcklig efteråt
Hej, tack för att du vänder dig till oss med din fundering! <3
Du skriver att du är en 16-årig tjej som känner dig lite förvirrad just nu. Du berättar att du började träffa en populär kille i din klass. Du beskriver att han vid flera tillfälle ombett dig utföra sexuella aktiviteter, och när du sa ifrån så uttryckte han besvikelse som fick dig att göra det han ville att du skulle göra trots att du inte ville. Du beskriver även att han på en fest bett dig att utföra oralsex på honom, där du också sagt att du inte ville men där han tjatat så mycket att du till slut utförde oralsex trots att du själv inte ville. Efter detta har killen brutit kontakten med dig på grund av att hans kompisar har fått reda på att ni träffats.
Först av allt vill jag bara skriva att det är jättebra och modigt att du vänder dig till oss med dina funderingar kring det du har varit igenom. Du beskriver vid flertal tillfällen att den här killen har bett dig utföra sexuella handlingar där du inte har velat och sagt nej, men där ditt nej inte har respekterats av den här killen. Det här är inte okej. Har du hört talas om Samtyckeslagen? Enligt den så ska allt sex och sexuella aktiviteter vara frivilligt, vilket innebär att båda parterna måste samtycka genom att uttrycka att den vill vara intima på det sättet till varandra. Att du har sagt nej är ett sätt att visa att du inte samtycker och inte vill ta den här killen på kuken eller suga av honom. Man kan inte heller tjata sig till ett samtycke eller i ett försök att ge någon dåligt samvete få ett samtycke. Ett nej är ett nej, och det ska också respekteras.
Du uttrycker också att du "bara kunde gått därifrån", vilket heller inte riktigt stämmer. Ibland är det inte så lätt för oss att bara resa oss upp och gå från en jobbig situation, och detta kan bero på många olika saker. Du skriver exempelvis att du var orolig för att förlora honom om du inte gjorde som han sa och att han hade kontroll över dig, detta kan göra att det blir svårt för oss att avlägsna oss själva från en jobbig situation. Även tidigare erfarenheter kan göra att det blir svårt för oss att agera fysiskt i sådana situationer. Det kan också handla om en krisreaktion, har du hört talas om det tidigare? När vi utsätts för situationer där kroppen reagerar på kris så kan vi inte styra våra reaktioner. Vissa reagerar med att slåss eller streta emot ("fight"), fly eller avlägsna sig från situationen ("flight") eller fryser till och blir handlingsförlamad ("freeze"). Detta är som sagt reaktioner vi inte kan styra över, utan är ett sätt för kroppen att skydda oss från jobbiga situationer. Jag tycker alltså inte att du ska klandra dig själv för att du inte bara reste dig upp och gick, det är lättare sagt än gjort i sådana situationer.
Du skriver också att du mår dåligt kring det som har skett, dels saknaden för honom men även att du mår dåligt kring de händelser som han har utsatt dig för. Du skriver att många säger till dig att det som skett inte är ditt fel, vilket stämmer. Skulden för de situationer du beskriver ligger helt hos honom och du ska inte behöva känna dåligt samvete för vad du gjort när han tjatat sig till olika sexuella aktiviteter.
Ibland går dock inte inte vårt hjärta i linje med vår hjärna. Vi kan alltså rent logiskt förstå att det vi har blivit utsatta för inte är okej, att en person inte är bra för oss och att vi inte egentligen borde må dåligt för något. MEN trots det så känns det i hjärtat, vi mår dåligt och kan inte sluta älta det som skulle kunna ha blivit. Det låter ändå som att du förstår att den här killen inte var en bra kille för dig och att han har utsatt dig för situationer som du mår dåligt över. Du förtjänar att du vara med någon som respekterar dig och dina åsikter, och som inte kontrollerar och utövar makt över dig.
Så hur går man vidare och börjar må bra igen? Att skriva såsom du gör nu är ett sätt att bearbeta det som skett, men även att prata med kompisar är ett sätt att bearbeta det som skett. Du kan även chatta med en volontär från en tjejjour för att bearbeta det du har varit med om! Ibland behöver man också hjälp av professionella för att kunna gå vidare, exempelvis en skolkurator eller en kurator/psykolog på en Ungdomsmottagning. Viktigt är också att ge det tid. Att bearbeta och gå vidare tar tid, och är inget som sker på en vecka. Du får känna av lite själv vad du tror att det är du behöver göra för att du ska kunna må så bra som möjligt.
Jag vill avsluta med att skriva att du är supermodig som har skrivit till oss för att berätta om det du har varit med om. Men vill även åter igen påminna dig om att skulden inte ligger hos dig, utan hos den andra parten. Jag hoppas att mitt svar kunde hjälpa dig något, annars är du välkommen att skriva en ny fråga eller chatta med någon av våra volontärer! <3