Jag provade att skriva till er förut och märkte att det hjälpte lite bara att få skriva av sig utan att få kritik, så jag prövar nu igen.
Jag har ganska mycket problem med både mitt fysiska och psykiska mående och jag har sökt hjälp för det, det känns bara inte som att jag får den hjälp jag behöver, jag erbjuds bara medicin efter medicin som antingen inte har någon effekt alls eller som ger mig riktigt negativa ihållande biverkningar som inte går över, så medicin är nog inget för mig helt enkelt. Jag är mer för att ventilera mina problem och sen försöka plocka isär de och lösa de bit för bit istället men det är inte läkarna överens med mig om tyvärr, vill jag inte ha medicin så ”vägrar jag behandling” heter det tydligen…
Så nu har det kommit ett nytt problem.
Jag har en kompis som jag litar väldigt mycket på och känner mig väldigt trygg med och som alltid är snabb och erbjuder sig att lyssna, och jag tror att eftersom att jag inte känner att jag blir lyssnad på nån annanstans så är det alldeles för enkelt för mig att acceptera hans erbjudande, och jag vet att han inte heller mår bra just nu pga nya omständigheter som dykt upp i hans liv och då känner jag att jag och mina problem absolut inte hjälper, att det nog nästan finns risk att det här kan bli en ganska giftig vänrelation till slut.
Problemet är att jag verkligen försöker låta bli att ventilera för honom när något händer eller när jag mår dåligt, och jag känner mig som världens hemskaste, mest själviska och värdelösa människa men hur jag än försöker så kan jag inte låta bli, det bara händer innan jag ens har hunnit tänka mig för och efteråt mår jag jättedåligt över det.
Snälla finns det någon som kan hjälpa mig att försöka bryta det här?
Alla ”vanligaste” övningar man blir rekommenderad hos psykologen har jag redan testat, t.ex. mindfulness, räkna något, måla, skriva, gå en promenad osv. Det hjälper inte, så jag skulle väldigt gärna vilja hitta något annat sätt att kunna hantera det här som inte innebär att ta ut det på honom. Jag är för närvarande ganska isolerad hemma och kan inte ta mig ut särskilt mycket så att försöka gå iväg och göra nåt annat en stund är inte riktigt möjligt heller tyvärr…
Så tacksam om någon har något råd att ge, gärna flera om ni har. Tack<3
Hej!
Tack för att du skriver in till oss och att du tyckte att det hjälpte förra gången.
Först och främst så vill jag säga att du är inte ensam med dina känslor. Det är många av oss som mår dåligt både fysiskt som psykiskt och det är inte lätt alla gånger. Jag tycker det är jättebra att du försökt få hjälp, sen är det tråkigt att höra att du inte känner att du fått den hjälp du behöver.
Det kan vara svårt att hitta rätt metod och verktyg som kan hjälpa en att må bättre. Finns det möjlighet att endast få hjälp hos en psykolog istället för medicinering? Få en långvarig psykologperiod där hen kan hjälpa dig att plocka isär problem/situationer och sedan hjälpa dig bit för bit och som sedan kan gå till grunden med varför du mår dåligt? Sen när det kommer till medicinering, där krävs det också lite tålamod för att hitta rätt dosering och att kroppen ska "komma ikapp". Men självklart ska du inte ta medicin om du mår dåligt av det!
Det märks att du gillar att skriva och jag tycker verkligen du ska använda dig av det! Jag skulle rekommendera dig att börja skriva, varje dag. Det blir som en slags måendedagbok där du kan skriva om dina känslor och om något speciellt har hänt under dagen. Det kanske låter som en fjantig grej, men jag tycker själv det hjälper att få ord på sina tankar/känslor och ventilera på egen hand innan jag kanske pratar med en vän.
Sedan är du alltid välkommen att skriva in till oss! Roks tjejjour har en chatt som är öppet de flesta kvällar i veckan, där kan du skriva in om vad som helst. Helt kravlöst.
Sen när det kommer till din kompis och er relation så förstår jag dina känslor. En vänskapsrelation byggs på kärlek, respekt och att man ger och tar. Ibland är man vännen som lyssnar och ibland är man vännen som pratar. Jag tycker inte alls du ska känna dig dålig för att du ventilerar om dina känslor till honom. Så länge han känner att han kan göra detsamma till dig så har han säkert inga problem med det. Har du frågat honom om han tycker det är jobbigt? Känner du att du lyssnar på hans problem också?
För att sammanfatta det hela. Du är inte ensam i dina känslor. Testa dig fram men ge det tid. Prata med din vän om dina känslor men bekräfta hans också. Och till sist, vi finns här för dig :)
Jag hoppas detta gav dig lite nytt att tänka på och kanske hjälper dig på vägen.
Ta hand om dig!