Är 20 år och har väldigt ostadigt mående.
Satte in nexplanon för ett tag sen pga kraftiga blödningar och sån mensvärk att jag bara kunde ligga ihopkurad på sängen och jämra mig.
Är på ace-spectrum, så jag har endast nexplanon pga mens.
Anyways, så jag äter Elvanse (adhd medicin) och sertralin, vilket förbättrat mitt mående rejält, speciellt Elvanse! Tatt den i ungefär ett halvår o tillvaron är enklare o jag känner inte lika stort mörker i vardagen.
Nexplanonen gav mig blödningar under längre tid, det blev förbättring med värken, men den fanns kvar.
Tog kontakt med min barnmorska och fick ett komplement till Nexplanon utskrivet.
Det var "mellanpiller" som kallas Azalia.
Nu till titeln...
Har tagit pillrena i typ 2 veckor och nu fallit in i nån typ av depression. Ingen motivation, ständig oro och ångest, trött 24/7 etc... Även varit en skitdålig vän på sistone... Inte orkat höra av mig eller ses, etc.
Är en "people pleaser" och är dålig på o säga nej, vilket jag behövt göra.
Jag använde självskadebeteende för några år sen som coping mechanism, innan jag fick sertralin. Har inte gjort det på länge, förens nu.
Kände sån start frustration och mitt svar på det var fysisk smärta för att ta ut den psykiska smärtan.
Ska ej gå in på detalj, men har nu lyckats ärra min vänstra arm, och skäms över det.
Men samtidigt vill jag göra det igen.
Vågar inte berätta för nån vad jag gör, eftersom, särskilt mina föräldrar, skulle ta det gravallvarligt, vilket jag inte orkar.
Detta började sedan jag fick Azalia utskrivet. Hade idag ett nervöst sammanbrott på första gången på länge, skada mig själv, och i princip sovit hela dan, fast i en ond cirkel...
Vill inte fortsätta såhär, men nu är nästan tanken på att ärra armen mer lockande.
Jag kan ba anta att detta beror på nya "medicinen" eftersom att börja gå fel då. Hade samma problem som tonåring, under PMS, då jag blev rentav "deprimerad" innan mens, eller ba kunde få värsta vredesutbrotten.
Kan hormoner och detta självdestruktiva beteende ha ett samband?
Är så ständigt trött men hjärnan tycks inte kunna gå ner i varv. Allt känns skit. Mina tankar är mörka, och jag är trött på det!
Varenda gång livet är på bättringsvägen händer något.
Venne riktigt vad poängen men inlägget är, men känner mig ganska desperat. Har kontaktat min barnmorska igen och ska sluta ta skit pillrena fr.o.m imorgon. Blir verkligen orolig för mig själv och hur långt det här kan gp annars.
Min fråga är väl egentligen om detta låter rimligt?
Kan p-piller ha en sådan drastisk förändring på ens mående?
Är det mina höga hormoner som spelar mig ett spratt?
Och hur ska man hantera det här med självskada? Blir förhoppningsvis bättre nu när kroppen vänjer sig av med de p-piller jag tror är boven i dramatm
Behöver verkligen lite rådgivning, sorry för lång text o hoppas det här made sense.
Kram!
Hej!
Tack för att du hör av dig till och vågar öppna upp dig kring ditt mående och dina erfarenheter! Du skriver att du har ett ostadigt mående, du berättar även lite bakgrund till din nuvarande situation. Du beskriver att du hamnat i en depression där du har brist på motivation, inte orkar höra av sig eller träffa vänner samt att du känt sån frustation att du använt fysisk smärta för att ta ut det på den psykiska. Till att börja med vill jag säga att du inte är ensam om att uppleva problematik med måendet, speciellt inte efter en börjat med hormonpiller, som mellanpillret Azalia är. Det är tyvärr vanligt med biverkningar som depression och brist på motivation i början när en börjar med hormonpiller, det betyder inte att de inte kommer bli bättre längre fram! Dock förtjänar du att må bra, alltid. Du skriver även att ditt självskadebeteende gjort att du ärrat din arm och du berättar att detta är något du skäms över. Du skriver att du inte vill berätta för någon. Du är värdefull och dina känslor är viktiga. Du är inte ensam om att känna skam eller att du inte orkar med att berätta för andra, dock kan en ibland få stöd och hjälp i sin situation om en vågar öppna upp sig. Du är modig och stark som vågar öppna upp dig för mig och alla här på ROKS hemsida! För att besvara din fråga om Azalia kan ha ett samband med det självdestruktiva beteende du beskriver så har hormonpiller en del biverkningar. Du kan läsa om de på denna länk under rubriken biverkningar; https://www.umo.se/sex/skydd-mot-graviditet/mellanpiller-och-minipiller/. Det står här att mellanpiller kan ge biverkningar som oregelbundna blödningar, akne, nedstämdhet och humörsvängningar. Jag kan tyvärr inte svara direkt på om ditt beteende har ett samband med pillren, det låter som en bra idé att du tagit kontakt med din barnmorska då hon eventuellt kan råda dig och ge dig svar. För henne kan du förklara hur du mår samt berätta om din bakgrund med självskadebeteende precis som du gjort för mig nu. Din barnmorska borde även kunna ge dig stöd och rådgivning i vart du kan vända dig gällande din självskada. Du är inte ensam om att uppleva att måendet påverkas av mellanpiller, det är vanligt att en får biverkningar som gör att en blir nedstämd eller deprimerad. Du förtjänar att må bra och du är värdefull. Gällande självskadebeteendet så finns det hjälp och stöd att få, behöver du någon att prata med och som finns där och tror på dig kan du alltid besöka någon av ROKS tjejjourers chattar eller skicka ett mail. Annars finns det hjälp och stöd att få på ungdomsmottagningar, vårdcentralen eller via andra organisationer. På denna länk finns en bra lista med organisationer samlade: https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta/hjalp-om-du-mar-daligt/
Du alltid välkommen till oss oavsett hur långa eller korta dina funderingar är! Du är modig, stark och värdefull, tack för att du delar med dig. Ta hand om dig! Stor kram!