Jag är 152/154 cm lång och jag väger ungefär 35/38 kg.
Jag känner mig jätteful och konstig. Jag undrar om jag är överviktig, jag har fått hår på könet och lite i armhålorna jag känner också att jag kan få humörsvängningar ibland, vara arg.
Jag har sedan långtid tillbaks försökt gå/gått ned i vikt det har varit jobbigt jag struntade i frukost, lunch, mellis och sedan tvingade jag i mig middag för att ingen skulle märka.
Men om jag åt typ en våffla med många kalorier i får/fick jag panik jag var nära på att gå till skogen och försöka spy upp det. (Men det gjorde jag inte för att jag har kräkfobi).
Jag har inte sagt till någon men det har blivit lite bättre nu.
Min mamma (som är typ 15/20/23 cm längre än mig) säger:”du är så stor”, ”gud vad lång du är”, ”snart är du längre än mig”.
Det gör mig verkligen ledsen och ger mig typ panikattacker inne på toan.
Jag har många gånger även funderat på att ta mitt liv....
Vad ska jag göra orkar inte må såhär, i skolan har jag också höga krav på mig själv (är besviken får B, inte A jag misslyckas HELA tiden.
Hej!
Jättemodigt att du skriver till oss, det är väldigt bra att öppna upp sig när saker känns jobbigt.
Tror du att du skulle kunna be din mamma om att sluta ta upp din längd och storlek till att börja med? Hur tror du att hon hade reagerat om du berättar hur du känner?
Kan du prata med någon i din närhet om detta förutom din förälder? Tillexempel en kurator, vän, lärare eller släkting?
Höga krav på sig själv i ung ålder är väldigt krävande, och framförallt om du beskriver även börjar få hår på kroppen samt humörsvängningar, så tyder det på pubertet. Det är vanliga tecken men kan vara väldigt jobbigt att handskas med själv.
Om du känner dig kontrollerad hemma, eller vill prata mer om någon du nämnt ovan så får du jättegärna höra av dig till oss så kan vi prata mer om det. Vi finns på chatten eller telefon!